vet ju att det inte är så många som läser min blogg. känner inte för att outa än att jag bloggar igen...känns mest som att det här är för min skull...och för nyfikna kan läsa senare...

ja hur säger man till nån att här tar vägen slut...finns ju inga bra eller dåliga sätt. det är ju bara göra. det blir som det blir. nu börjar det väl sippra ut lite här och där så kan ju likaväl skriva det nu. vi ska separera. är väl ingen suprice men mmm det är ett gemensamt beslut, vi båda anser att det här är det bästa vi kan göra för pojkarna skull. Kanske det jobbigaste men vi får försöka se i det långa loppet så är det här det bästa för alla.
Vill inte skriva mer än så här änsålänge mer än att from v 28-29 flyttar jag till Råsundavägen och from då kommer vi ha barnen varannan vecka. Vi vet alla fel vi har gjort och vi har försökt med det mesta men det är slut, tomt och inget att försöka rädda. Förutom förhållandet att vi har gemensamma barn och vill ha en så fungerande och smärtfri relation som möjligt.

Nu är det dags att acceptera släppa och gå vidare. Göra det bästa av sitvationen.

Om det är någon vän till ola som läser det här innan han hunnit säga nånting själv. Va då en bra vän o låta honom berätta när han är redo för det. Jag har valt att skriva detta här, inte ola. Tveka inte o höra av er till mig om det skulle vara nåt ni undrar...

men då vet ni...