Träffade en vän igår för en promenad. Mkt trevligt och för mig givande trots ordentligt med regn. Vi prata om både stora och små grejer. En tung o orolig grej va att en vän akut fått föda med katastrofkejsarsnitt och mamma ligger fortfarande medvetlös och bebis har klarat sig men ligger i kuvös allt det där o änsålänge vet man inte hur detta har påverkar bebisen eller mamman..fatta tungt o jobbigt. stakars pappan som sitter och inte har nån anning om vad som händer med varken bebis eller mamman. googla lite..vet man ska inte göra det men kan ju inte låta bli. Nu känner jag ju inte dessa människor men jag verkligen lider med dom. Deras närmasta framtid är ju tung o jobbig även om allting kommer bli bra. peppar peppar hoppas verkligen att allt kommer bli bra.

Det här inlägget har typ tagit nån timme att få till..jobb, skriva, jobb, skriva..åh det går verkligen in under tiden som går...vill verkligen veta hur det går..kan ju inte göra nånting känner dom ju som sagt va inte ens men vill så himla gärna att det ska gå bra för lilla familjen.

Vännen berätta även om ett stort beslut, som typ måste tas nu. Ska man våga chansa eller ska man stanna i tryggheten? Jag tycker du ska chansa, våga tro på dig själv. Du kommer klara det galant!




Från det lite deeper stuff till det lite nonsen...Har så svårt att få till strecha min typ vet inte, höft kanske? näe kanske inte höften. utsidan iallafall...ähh visar med en bild..där jag håller min hand på höften/benet/vecket ;/



Får känningar där när jag tränar överhuvudtaget men framförallt när jag sprungit...kort som långt..
Kan alla vanliga streachövningar men måste få till någon härlig övning..nån som har något bra tips..
Är ju överrörlig så vet att jag har svårt o hitta men oftast handlar kanske om teknik. ändra små små vinklar för att det ska kännas osv...


Må gott och hålla alla tummar o tår för lilla familjen!!