Att packa upp den perfekt packade efterlängtade väskan för att det inte blir nånting, kan det göra mer ont?
Väskan var packad med omsorg, pirr, längtan och nu är den så gott som tom igen. *puff* tom bara så där i ett ögonblick. vad gjorde jag för fel? kunde jag gjort annorlunda? hur hanterar man när någon annan tar beslut åt en, när man inte kan påverka.

kommer väskan få bli packad igen? att allting bara kommer ske lite senare, en annan gång. med samma människor för samma mål...

jag önskar jag va känslolös. att jag va sån där som inte riktigt bryr sig. vill inte vara så som jag är. som bryr så inuta *pip* om varenda lite sekund av känsla, ord, menig när jag anser att det handlar om saker som  är viktigaste i mitt liv. utåt är jag nog rätt bra på att skaka på axlarna, låssas som allting ba ja ja. men på insidan så står jag och faller i tusen bitar, jag krossas. för varje sekund som går så krossas jag lite till. även om saker o ting inte hänger ihop men det påverkar hela mig. små små korta sekunder av dåliga kommentarer, dåliga händelser påverkar så stort. alla positiva saker och ord får ingen chans att leva ut o visas sig. varför är det så mkt lättare att suga åt sig negativa ord o tankar..blir aldrig den sidan mättad av tråkigheter. varöfr kan inte den sidan va pytte pytte liten för att den positiva sidan är överfylld och bara väller över..

ähh jag lägger ner. fuck you, and the rest can follow..

idag är jag tom, lika tom som min väska...